tisdag, januari 06, 2009

6e Januari. haha. Det är fan helt sjukt hur snabbt det har gått sedan jag kom hem.
Tyckte nyss det var den 8e April, alltså dagen vi roterade ner till Kosovo.
2008 blev top notch. Kommer nog alltid har en bra magkänsla när jag ser tillbaka på 08. Allt blev som bra tillslut. På riktigt.

Sökte specialistofficersutbildningen härom dagen. Skulle såklart vara skönt att göra den. Det är en stämpel. En gång officer, alltid officer. Allt man gör är en merit, och varför inte utbilda sig vidare inom något man faktiskt har ganska god förkompetens inom? Behöver ju inte klampa runt i firman för alltid.

Just nu väntar jag på att urval två skall bli klart på studera.nu så att jag får veta om jag kommer in på den juridiska översiktskursen. Alla kurser jag sökt är på distans, och det känns skönt, för då är man mer flexibel att planera vardagen själv.

I'm on the top
I can't get back

Och allt detta mörker. Vintermörker. Och kyla. Men det känns ändå ljust - Jag ler mest hela tiden. Slumpen kan inte vara en tillfällighet.

lördag, september 06, 2008

Då har artikeln om flyktinförläggningen ramlat upp på förvarets hemsida

http://www.mil.se/sv/Nyheter/Nyheter-fran-varlden/Kosovo/KS17-lindrar-noden-i-flyktingforlaggningen/

Kolla även bilderna som finns bifogade i menyn till höger.

torsdag, augusti 21, 2008

It's a bittersweet symphony

I tisdags besökte vi flyktingförläggningen i Kojlovica för andra gången. Den här gången hade vi med oss HUM-gruppen, pastorn och pressinformationsofficern (PIO). Det var väl värt allt. Det bor 23 familjer i förläggningen, och huvuddelen tvingas bo där då deras hus blev förstörda under kriget. Många har idag inga jobb, och i vissa fall lever 7 personer på 50 Euro i månaden. Vi hade med oss matlådor med mjöl, olja, salt, socker, bönor, hygienartiklar och lite kex. Vi delade även ut vatten, kläder och en fläkt till en speciellt behövande familj.

Det hela gick ganska snabbt. Efter att vi hade varit i förläggningen i ca 3 timmar så var det alldeles tomt på folk. Vi gick en sväng, och såg att huvuddelen av folket hade gått in i sina hus och börjat baka bröd utav de nya råvarorna. Känns jättekul. Vissa barn har nya kläder och ser hela och rena ut. Andra är uppe emot 7 år gamla och saknar tänder helt. Problemet är att inte gå ner sig totalt i deras elände, utan se det possitiva i att vi i alla fall kan göra skillnad om vi bara vill.

Sist vi var i förläggningen så kom det fram en kvinna i 40 års åldern som berättade att hon hade problem med hjärtat. Hon kunde inte läsa eller skriva, och saknade jobb helt. Hon bodde ensam i en container med sin dotter, som gick i skolan. Kvinnan försörjde sig på att sälja egenstickade dukar m.m. Hon undrade försiktigt om det fanns möjlighet att få en bild på dottern och hon själv nästa gång vi skulle besöka dem. Vi är ju strängt lärda att vi aldrig får lova något, eftersom att besvikelsen över ifall vi misslyckas med att hålla det vi lovar kan bli enormt stor för många. Jag struntade totalt i detta, då jag såg kvinnans missär. Jag LOVADE att jag skulle ta med en bild av de båda.
Så i måndags skrev jag ut en bild av dem, plastade in den, och tog med den när vi var där i tisdags. Väl värt flera gånger om. Kvinnan blev först helt tyst, men tokexpolderade i lycka efter ett tag, och började krama sin dotter, sa 'falimenderi' (tack) flera gånger om och tog mig i handen, jag vet inte hur många gånger. Det är sånna små små små saker som kan göra en enorm skillnad.
Jag har tänkt köpa ny mobil eftersom jag bara har 2 megapixlar på kameran i den - Den här familjen ägde inte ett enda foto av sig själva - Det är kontrasterande världar vi lever i.

Nu ska jag iväg och träna. Sprang 5 kilometer igår, och höll på att dö av vätskebrist - typ bokstavligt talat. Kände mig alldeles yr när jag vacklade hem till barren. Man skojjar inte bort 28 grader i skuggan dagarna i ändan i stridsutrustning, uniform och kängor. Det går inte att ersätta allt vatten man tappar under en dag, känns det som.

5 dagar leave.





lördag, augusti 16, 2008

SJ' Photocopy

Då var det bara 10 dagar kvar till sista leaven. Det innebär att det är 9 missionsveckor kvar.

Idag har vi maingate på campen. Sitter här i viloläge och welfarar och väntar in resultatet på V75. Vi har ju
börjat spela system, 11 utav oss. Fick 7 rätt för två veckor sedan - Nu blev det synd nog bara 1000 kronor, alltså en helt ofattbart liten summa för 7 rätt, men det var mycket känslan som räknades.

Det kom förbi en man idag som berättade att hans son, som var 8 år gammal, hade blivit misshandlad och skjuten i huvudet. Pojken var nu närapå 100% fysiskt förlamad. Han ville ha hjälp från SWECONs sida. Tyvärr är det svårt för oss att göra något. Det svåraste är att försöka berätta det för honom. Han var verkligen en jättesnäll människa. Man såg hjälplösheten hos honom. Vad gör man om man har så stora medicinska problem i ett land som det här? Är man inte rik så är det inte så mycket man kan göra, tyvärr.

Idag hade jag egentligen tänkt köra ben under träningen. Men jag funderar på att köra intervaller istället. 2min/2min på 12,3km/h / 17,5 km/h x 10. Men jag får se. Beror på hur varmt det är på gymmet ikväll.

Såg på Seven på Bifrost förra veckan. Det är typ 5e gången jag ser filmen, men jag kan fortfarande inte acceptera slutet. Shit. Mådde fan dåligt dagen efter när jag åkte tornet i patrian till Camp Victoria. Kommer nog aldrig kunna acceptera den filmen fullt ut.

Personalavdelningen från Livgardet var här i veckan och informerade oss om vad man kan söka till efter avslutad mission. Dels kan man såklart söka till yrkesofficer, taktisk utbildning. Sen kan man ju även söka till det nya specialofficersprogrammet. Där finns en större mängd inriktningar att läsa mot. 2010 ligger det ju även som förslag att söka till yrkessoldat. Det känns grymt oaktuellt. Det innebär att när jag är 23 år så binder jag mig i ett kontrakt som sträcker sig i ungefär 5 år frammåt. Då är jag 28 år när jag är fri från den kontraktstiden. Då står man där, utan något direkt utbildning, förmodligen ganska vilsen i det civila mörkret.
Jag räckte upp handen och frågade om det nya specialofficersprogrammet, och vad det kan ge för jobbmöjligheter i framtiden. Tyvärr var kvinnan från gardet inte så insatt, så det blev rätt så luddiga svar.
Polis 2009 kanske ligger mer rätt?

Nevertheless. Under leaven släpper The Verve nytt album. Hoppas det blir bra. Förmodligen kommer det inte bli lika bra som Urban Hymns, men man kan ju alltid hoppas.

Niclas köpte en grön laser på bondsteel. Tog massa kort igår med David som försökskanin. Grön laser ska tydligen vara starkare än röd, så man kan göra en hel del tricks med lite vatten och cigarettrök.
Själv shoppa jag loss för 400 dollar - Det kändes äckligt skönt.

söndag, juni 22, 2008

Midsommar & Medaljcermoni



Igår var det midsommarafton och NATO-medaljcermoni. Midsommarafton innebar ledigt - tro det eller ej. Ett tjeckiskt kompani tog över vårat AOR, så att vi kunde slappna av och njuta. Det blev tre öl och en snaps, midsommarstångsresande, sång, dans, volleybollturnering, femkamp och en riktigt trevlig mässkväll.

Idag har vi patrullerat gamla Kojlovica. Alla är släkt i byn. Alla har samma efternamn. Alla är lika lugna och trevliga.
Spelade fotboll med kidsen innan vi stack. - Dom vann.



Out.







fredag, juni 20, 2008


Igår var vi på flyktingförläggningen i Kojlovica och hälsa på familjerna där.
Det är jättetråkigt att se deras lidande, men samtidigt är det jättekul att man kan göra nytta för dem.
Vi köpte med 33 tandborstar och 21 tandkrämer och delade ut.
Det var svårt att bemöta deras lidande, därför att jag vet att vi inte kan förändra deras liv helt och hållet. En kvinna stod och pratade med mig, och sa att om hon och hennes familj inte får hjälp snart att flytta från barracken dom lever i, så kommer dom ta självmord. Vad svarar man? Vi gör ju såklart allt vi kan för dem - Köper hygienartiklar, pratar med pastorn och tar med mjöl, salt, socker och olja till dem - Leker med barnen och orienterar myndigheterna om deras problem. Men sen då? Förhoppningsvis kan vi jobba vidare på det här.
En man var förlamad, han hade endast en rullstol som var dimensionerad till ett barn, hans fru fick själv ta hand om honom och lyfta honom, och deras barn hade en allvarlig hjärtsjukdom och befaradeds dö under sommaren. Alla som någonsin anser att Sverige inte skall skicka styrkor utomlands därför att våld föder våld och bla, bla, bla borde fan skämmas - Finns inte vi för dom här människorna, så finns ingen för dem - Det är ett fakum.

I övrigt patrullerar vi och jobbar på - Mindre än två veckor kvar till Leave, och det skall bli så skönt, så skönt att få komma hem och vila ett tag.

Idag har vi klätt midsommarstången här på campen - Det var ju ett projekt i sig.



Out.

tisdag, juni 10, 2008

Viva la Vida or Death And All His Friends

Precis när jag skulle hämta ut min tvätt idag så fick vi QRF-larm. (Quick Reacting Force.)
Det blev till och med fart på tvättgubben, som när jag ropade att jag var
tvungen att få min tvättbricka tillbaka, sprang igenom tvätthallen och
suckade sådär som bara han kan göra "good, uh, luck, uh".
Tappade mitt nyinköpta tuggummipaket på väget - Hur trist var inte det
på en skala? Som tur var så blev det mindre stressigt när vi fick veta
vad larmet gällde, men man går upp i varv direkt. Tur att vi inte har
fått något larm på natten - peppar, peppar - än.

När man är QRF så blir det ingen löpträning. Hade nått så långt precis innan vi gick på. Körde några intervallpass 2-2X10 mellan 12,3 & 16,2 Km/h som avslutades med 15 km/h i 20 minuter. Första gångerna här nere som jag började känna mig nöjd när jag gick från gymmet - Fast det kommer ju onädligt många fler tillfällen att fortsätta när vi går av QRFen, så det är nog ingen fara.

Om man går in på myspace så kan man lyssna på hela Coldplays nya album.
Sjukt bra! Det var värt tre års väntan.

Jag börjar bli less på matutbudet här nere.
Det är same old, same old, varje vecka. Brunchen på söndagar är ju tänkt att vara lite lyxigare, i kökspersonalens ögon, men vafan. Friterade degrullar, pannkakor, frukostkorvar, stekt potatis, ett helt bord med bara efterrätter, majonässallader - Vem vill starta sin morgon så helt seriöst? Det är tre kockar som jobbar i köket, for crying out loud, köp in riktig juice och mörkare bröd eller lite andra flingor så är jag nöjd flera gånger om. Jag brukar sällan annars klaga på mat varesig i skolan eller i lumpen eller var man nu äter den, eftersom det inte finns så mycket att göra åt den mer än att bara äta och acceptera att den smakar som den smakar, men när det är några maträtter som snurrar runt om och om och om igen så tappar jag suget för den. - Tur att kaffét är starkt i alla fall.




Revolutionaries wait
For my head on a silver plate
Just a puppet on a lonely string
Oh who would ever want to be king?